En sida som recenserar spel, film och böcker samt diskuterar speldesign

lördag 24 augusti 2013

Rollspelsmuseum: Dungeons & Dragons

Det var här det började


Dungeons & Dragons
Publicerat: 1974 (TSR)
Författare: Gary Gygax, Dave Arneson
Genre: Fantasy

Nördiga fakta:
Detta måste ses som världens första riktiga rollspel. Dungeon & Dragons (DnD) publicerades 1974 och är en fortsättning på figurspelet "Chainmail" som kom 1971 och som var först med att introducera en fantasydel där man kunde använda trollkarlar och hjältar. Folk gillade detta och att spela enskilda figurer så när DnD kom heter det inte rollspel utan "Rules for Fantastic Medival Wargames Campaigns Playable with Paper and Pencil and Miniature Figures". Första utgåvan kom i en bok med tre böcker och reference sheets. I första utgåvan kunde man bara spela tre klasser Fighting man, Magic user och Cleric. Sedan kunde man spela dvärg, alv eller hobbit, som får räknas som egna klasser. I det första supplementet "Greyhawk" kom två nya klasser: Tjuv och Paladin. Senare kom fler yrken som Ranger och Druid.

I inledningen står det att man kan spela med en spelledare (Referee) och upp till 50 spelare! Rekommenderat var dock 20 spelare på varje SL. Faktum var att man faktiskt kunde spela så många spelare. Det var tydligen kaos, men folk bara älskade det.

1977 bestämde man att dela upp spelet i två delar Basic rules och Advanced Dungeons & Dragons (AD&D). Tanken var att man skulle börja med Basic rules, som bara täckte de första tre nivåerna, och sedan gå över till AD&D. TSR har sedan låtit dessa spel vara två olika spel och det har kommit ut ett flertal utgåvor sedan starten 1974.

Ena annan rolig sak är att fast DnD kommer från figurspel så publicerade man just ett sådant system 1976 som hette "Swords and Spells". Allt går runt kan man säga.

Samlarmässigt är DnD en rejäl kaka att bita i. Ska man få tag på den första boxen i hyfsat skick kan man få betala upp till 2 500 $. Vill man bara ha böckerna så kan man fortfarande få tag på dem i hyfsat pris och skick.

Mitt liv och spelet
Jag har egentligen aldrig gillat det här spelet. Har bara spelat AD&D och när man kom från spel som Drakar & Demoner eller Rune Quest, så kändes reglerna lite oflexibla och stela. Det var ingen större skillnad på karaktärerna heller. En krigare är en krigare och en cleric är en cleric. Man ska då komma ihåg att DnD är ett nivåbaserat rollspel och inte ett färdighetsbaserat.

Jag minns min första karaktär, Ragnar Glück, som var en mycket mäktig krigare, i alla fall trodde jag det, som fick spö av något koboldigt redan i första striden. När vi spelare sedan fick reda på att en stridsrunda var 1 min, på vilken man bara hann hugga en gång att jämfört med t ex en boxningsmatch där detta är en halv rond, så var man obotligt skeptisk. När jag senare testade Dark Sun, en värld som jag tycker har vissa poänger, och mötte en halvjätte med darts så fick spelet en mer lustbetonad känsla på gränsen till parodisk.

Som datorspel har jag däremot älskat dessa regler. De passar utmärkt för oss som gillar att sätta ihop ett party och spela turnbaserade strider. Här passar nivåsystemet perfekt också. Detta har gjort att min inställning till spelet har mjuknat något och jag tror att om man vill ha lite go dungeoncrawling så kan det nog fungera fortfarande.

Vad man än tycker om DnD och AD&D så kan man aldrig komma ifrån spelets ohotade ställning i rollspelshistorien. Ska man spela rollspel måste man ha en relation till detta spel helt enkelt.

Läs mer här


I min samling:
Chainmail (3rd ed 5th printing)
1st ed rules
(Men & Magic, Monsters & Treasures, The Underworld & Wilderness Adventures, Reference Sheets)

Greyhawk (1st ed 7th print)
Blackmoor (1st ed 1st print)
Gods, Demigods & Heroes (1st ed 7th print)
Eldritch Wizardry (1st ed 9th print)

Dungeon & Dragons (Box 1994)

Originaltärningar i oöppnad påse från Basic Set (1977)



14 kommentarer:

  1. Det fanns ytterligare en anledning till uppdelningen i "Dungeons & Dragons" och "Advanced Dungeons & Dragon": TSR ville sno Dave Arneson på royalties. Arneson var medförfattare till D&D, men TSR hävdade i domstol (och fick rätt) att Advanced Dungeons & Dragons var ett helt annat spel och därför slapp de betala honom något. Enligt uppgift var en av de första sakerna Wizards of the Coast gjorde när de köpte TSR att kontakta Arneson och köpa ut honom från D&D-rättigheterna, dels som plåster på såren för tidigare skitstövlar och dels för att man ville kunna skippa att kalla nästa utgåva "Advanced".

    Anledningen till att halvjättar blev så trasiga i Dark Sun hade med de bisarra reglerna för höga stats i AD&D, framför allt för Strength. För att förenkla lite var det så att från 7 till 14 så spelade grundegenskapen väldigt liten roll, och i intervallet 15-18 så ökade bonusen med 1 per steg på relevanta värden. För just Strength så fanns det även något som hette "Exceptional Strength" - en krigare (eller paladin eller ranger) med Strength 18 fick slå en extra T100 och skriva efter sin Strength, vilket i praktiken gav fem extra steg mellan 18 och 19. I Dark Sun slog man dock grundegenskaper med 5d4 i stället för 3d6, och halvjättar fick +4 Strength, vilket gjorde att de kunde få Strengthbonusar på +10 eller så. Två "buggfixar" för detta släpptes så småningom: dels var det regelexpansionen Combat & Tactics som införde regeln att Strengthbonusen på vapenskada aldrig kunde överstiga vapnets maxskada (så oavsett om du bara är rejält stark eller jättestark så gör darts 1d3+3), och dels infördes en ny tabell för Strength (utan 18/XX) i den reviderade versionen av Dark Sun.

    Sedan ska nämnas att "darts" i D&D inte refererar till sådana man har på puben, utan är runt en halvmeter långa och rätt bastanta. Någon sorts mellanting mellan ett kastspjut och en pilbågspil.

    SvaraRadera
  2. Det som gjorde de där dartsen så mäktiga var kanske inte bara skadebonus utan att de kunde kasta en mindre hagelskur per stridsrunda. Då rustning, parera och ducka egentligen inte existerar som skydd i AD&D så blev det en jäkla massa skada om man stod i vägen.

    Men sådana här buggar gör på något sätt rollspelen mycket roligare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju snarare kombinationen, att deras höga RoF gjorde att skadebonusen i princip tripplades.

      Radera
    2. Grundskadan blev bonusen kan man säga :)

      Hur många pilar kunde man slänga iväg? Kommer inte ihåg detta exakt, kändes som om de slängde ett halvdussin pilar, men det kan det ju inte ha varit.

      Radera
    3. Normalt kunde man kasta tre pilar på en runda. Om man hade specialiserat sig kunde man kasta 4, 5, eller 6 pilar beroende på level - jag tror aldrig vi kom så högt upp att 6 pilar blev aktuellt, i och för sig.

      Radera
    4. Med 6 pilar skulle man gör 66-78 poäng i skada. Nog för att fimpa även en höglevlad karaktär. Fett!

      Radera
  3. .." I inledningen står det att man kan spela med en spelledare (Referee) och upp till 50 spelare! Rekommenderat var dock 20 spelare på varje SL. Faktum var att man faktiskt kunde spela så många spelare. Det var tydligen kaos, men folk bara älskade det. "

    Jag minns när jag var SL för Warhammer FRP i Firvulag och vi spelade Enemy Within Kampanjen. Då var det sammanlagt 14 personer som spelade i samma Party. Det brukade dock inte vara så att alla dök upp på spelmöterna, oftast var det 7-8 spelare som kom på spelträffarna (vilket är rätt många ändå), men vid minst ett tillfälle dök alla 14 spelare upp.
    *LoL* Sicken spelträff!
    Nåja det är väl kanske inget jag rekomenderar men så här efteråt så har den spelträffen gått till historien. Däremot att ha fler spelare ..upp till 50 st, verkar fruktansvärt kaotiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Angående ditt Enemy Within-exempel så har min nuvarande spelgrupp lite av samma problem, fast i mindre skala. Om alla dyker upp så är vi nio pers, men oftast så är det folk som har andra livsprioriteter så vi landar på 5-6. Men i onsdags var vi 8 pers totalt - tur man har ett stort köksbord...

      Spelledde inte du för 12 man i Runequest någon gång? Har ett vagt minne av det...

      Radera
    2. En 12-manna strid i RQ skulle vara en hel spelhelg i speltid :)

      Radera
  4. Märk då att egentligen kräver 50 spelare 2,5 referees, så någon balans måste man ju ha.
    Det framgår inte heller om en spelare ska spela flera karaktärer.
    Det visar på att man inte fattat att det var ett rollspel man skapat :)

    14-mannaspel kräver en hel del entusiasm och tålamod. Det gick då, skulle aldrig fungera idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska också lägga in att lite längre ner i reglerna gör man en lista på vad man behöver för att spela spelet och bland tärningar och olika sorters papper så nämns också "a patient referee". Så det var nog rätt rörigt redan då.

      Radera
    2. ..kan även behövas idag med en mer behändig spelargrupp på 4-5 personer - att spelledaren har stort tålamod =)

      Radera
    3. Ja, kanske mer idag när folk är så stressade ändå :)

      Mer tålamod mindre papper, en tydlig utveckling sedan 1974

      Radera
  5. Klart det skulle fungera idag med, men jag tror att vi som var med då, inte har samma entusiasm och tålamod idag =)
    Finns kanske andra spelgrupper som känner igen sig i hur Firvulag var då?

    SvaraRadera